Lyfter man blicken lite och följer med i vad som händer i vår omvärld, så kan man inte bli annat än orolig över hur saker och ting utvecklar sig just nu.
Som vanligt så är inte utmaningen i att följa med i allt, utan snarare försöka skapa sig en egen bild av vad som kan ha konsekvenser eller inte på lång eller kort sikt.
Det hjälper heller inte att gå och oroa sig, de flesta saker som man oroar sig för händer aldrig, och det som händer har man ofta inte kunnat förutse.
I dagens mediabrus så går det inte heller att svälja allt som visas eller förmedlas, då media allt mer blivit sämre i att rapportera varför saker händer, de rapporterar som bäst att det händer, tyvärr också ibland med en viss vinkling.
[image not found]
Just nu är det mycket fokus på Brexit, USA, Kina, Ryssland, Huawei, Mexico, Hong Kong, Taiwan, May, Trump, Boris, Marcon, Farage, Handelskrig, Tullar, Tariffer, EU bidrag, Extremism, Politik, Back stop, Biltullar, Ståltullar, EU avgifter, m.m.
För min egen del så tycker jag det är intressant att följa med i allt det här, inte bara för att det i mångt och mycket kan uppfattas som en soppa, utan mer för att det faktiskt finns ett mönster och en struktur i mycket av det som händer, om man tar det ur ett förenklat macro perspektiv.
I vår träning som förhandlingskonsulter, så ingår det att analysera händelser och skapa en förklaring på, inte bara vad som händer, det kan alla ofta se, utan mer förklara varför det händer, och hur man kan både förbättra och förhindra händelser framöver.
I en del konsultuppdrag vi får, så kommer en klient till oss innan en förhandling, när allt kört fast, eller en affär har avslutats. I våra träningar så skapar vi förståelse kring varför saker händer, hur de kan undvikas, och vad man kan göra för att komma vidare i en förhandling.
En stor del av vår kunskap ligger också i att förstå varför folk agerar som de gör och vad deras syfte är, i att agera som de gör.
Spontant kan en del personer agerande vara direkt oförskämt och otrevligt, men försöker man förstå utan att bli arg, så finns det lärdomar och signaler som kan bidra till att det finns en lösning.
Börjar vi med Handelskriget mellan Kina och USA, så finns det en anledning till varför USA går så hårt åt Huawei, agendan kan vara en helt annan än vad som framstår i media.
Lägger man sedan till att USA även gått ut och sagt att kan vi komma överens om ett handelsavtal, så kan Huawei vara en del i den lösningen, så blir det bara tydligare vad som pågår.
Samma upplägg hittar man i förhandlingarna mellan EU och UK där gränsen i Irland tex också är en detalj som fått mycket uppmärksamhet, men som i sig kanske bara mer irriterat den ena parten.
Tittar man vidare på Mexico och USA krav på att Mexico skall agera, annars riskerar Mexico en strafftull på 5% till 25%, så finns det även här en morot och piska i den dialogen.
Tar man Farage och Trump kommentarer om strafftullar på tysk bilindustri och ett separat handelsavtal mellan UK och USA, så blir det bara intressantare och intressantare med hela upplägget förhandlingstekniskt.
[image not found]
Boris Johnson sa vid ett tillfälle att det finns ett mönster i hur Trump agerar som faktiskt fungerar, Boris med sin egen bakgrund och sätt att agera, kunde lätt se likheterna i ett sätt att förhålla sig till sin omvärld.
Boris aktade sig noga för att träffa Trump vid Londonbesöket, kanske mer för att inte allt för snabbt uppfattas som en "Mini me Trump" för att göra en elak liknelse med en känd komiker.
I dagarna kom ett första försök ifrån Boris i att använda samma förhandlings strategi som Trump genom att hota med något, i hopp om att få något annat som är viktigt.
Boris tyckte det skulle vara en god ide att hålla tillbaka de miljarder som UK skall betala tills ett avtal är klart, För Macron i Frankrike, så tog det inte lång tid att svara med ett nytt hot tillbaka.
Farage var lite bättre i sitt sätt att kommunicera vid ett framträdande i EU, trots en massa oförskämdheter, så påtalade han vikten av ett framtida långsiktigt samarbete mellan EU och UK efter ett utträde.
Samtidigt som Farage påminde om att annars skulle strafftullar på tyska bilar, kunna bli något tyskarna skulle kunna råka ut för i framtiden.
Trump har samtidigt sagt att handelsavtalet med UK skulle vara, så fördelaktigt att bilindustrin i EU skulle föredra att ha sin tillverkning i UK, något som skulle ske efter UK utträde.
Ja det går att rada upp det ena efter det andra i exempel, gemensamt för dem alla är att skapa sig en fördel genom att skapa press på motparten att agera, det här med maktbalans i förhandling är allmänt förekommande och kan behandlas på många vis.
Maktbalans samt att man skapar press på sin motpart för att få dem till att agera är en vanlig ingrediens i alla förhandlingar, i många fall är det skillnaden på att förhandla eller bara att göra som man vill ensidigt, båda har konsekvenser och kostnader för alla.
Problemen uppstår i långvariga relationer, eller där en part är uppenbart i underläge när det gäller maktbalansen i en förhandling, det viktiga här är hur man väljer att agera för att inte få följdverkningar för sin egen del, pressade personer väntar bara på att få ge igen.
Där är ibland en fin gräns mellan att använda Blackmail som påtryckning, eller Gun Boat diplomacy som ett sätt att trycka på för att få det som man vill.
Historien är full av dessa exempel, opiumkriget och Hong Kongs skapande är exempel på Gun Boat diplomacy som ger en insikt i hur man tvingar en motpart till en stor eftergift, men även hur man begränsar dess skada.
Försök bortse ifrån irritationen i hur en person eller ett företag agerar, försök hellre skapa en bättre förståelse till varför de agerar som de gör, det hjälper dig i hur du kan lösa framtida förhandlingar och konflikter.
Är det svårt att behålla objektiviteten i dialogen utan att bli arg eller irriterad själv, så kan du alltid be om hjälp, det här med att inte gå i spinn över en motparts agerande, är en träningssak, något som man med tiden lär sig att inte ta personligt.
Christopher Bell Blomquist
Managing director Scotwork Sweden
BellBlomquist Consulting.
www.scotwork.se